Samverkan: ”Vi har tagit fram ett svampmackeindex”

2019-04-02

Hallå där! Cecilia Gustavsson vid avdelningen för tillämpad kärnfysik och en av forskarna bakom höstens massexperiment Strålande jord. Resultaten är nu klara och rapporterade till de högstadieklasser i hela Sverige som samlade in svamp, jord- och spillningsprov för att forskarna skulle kartlägga halterna radioaktivt cesium efter Tjernobyl-olyckan 1986:

Foto/bild: Camilla Thulin/Shutterstock

Hur har ni gått till väga för att analysera proverna?

– Vi har använt oss av en så kallad germaniumdetektor som mäter gammastrålning eller fotoner som kommer från sönderfallet av cesium-137 liksom andra isotoper. Germaniumdetektorn har väldigt god energiupplösning och avbildar gammaenergierna i histogram eller stapeldiagram. Om cesium-137-stapeln fylls med många träffar, då finns det mycket cesium-137 i provet.

Är ni klara med analyserna nu?

– Både ja och nej. Än så länge har vi bara analyserat de 250 svampproverna som kommer från olika delar av Sverige. Det rör sig om matsvampar, mest trattkantarell, sandsopp, kantarell, stensopp eller karljohanssvamp och rimskivling.

– Däremot har vi ännu inte analyserat förhållandet mellan aktivitet i jordproven och i svampen. Där kan det ju finnas intressanta forskningsresultat, som hur cesium överförs mellan jord och organismer.

Och vad ser ni för resultat i de svampprover som ni fått från eleverna?

– Det vi ser i svampproverna är att signalen från Tjernobyl är tydlig. Men aktiviteten är ganska låg. Det är förväntat, eftersom det inte har varit några utsläpp av cesium som har drabbat Sverige sedan 1986. Cesium-137 har en halveringstid på 30 år, och när nu drygt en halveringstid passerat kan vi se att det finns ytterst få svampprover som idag har en dos över det man kallar gränsvärdet. Gränsvärdet för svamp är 1500 becquerel per kilo. Det är den strålningsgräns som gäller för att man ska få sälja svamp.

– Däremot har Livsmedelsverket en gräns på 10 000 becquerel per kilo som de säger är gränsen för vad man ska äta. Och så höga halter har inga prover. Men det finns ett par prover som ligger precis över 1500 becquerel per kilo.

Vad innebär era resultat för möjligheten att äta svamp?

– Vi har tagit fram ett så kallat svampmackeindex. Där gör vi en jämförelse mellan hur mycket svensk svamp en person måste äta på ett år för att komma upp i lika mycket som den naturliga bakgrundsstrålningen man utsätts för i Sverige. Då visar det sig att man måste äta mer än hundra kilo svamp av det mest aktiva svampprovet under ett år, för att få i sig samma stråldoser som man naturligt får från radioaktiva ämnen i mark och berggrund under samma tid. Man kan också jämföra med den dos varje svensk får i genomsnitt av medicinska undersökningar varje år. Det motsvarar en konsumtion av 100 gram svamp om dagen av vår mest aktiva svamp. De flesta proverna vi fått in har mycket lägre aktivitet och av dem kan man äta mycket mer.

– Gränsvärdena är ju satta lågt för att det ska vara liten risk. Även om man tar med de svampar som har sin aktivitet över gränsvärdet, skulle ett stort intag av de svamparna ändå ge ett väldigt litet bidrag till den totala stråldosen.

– Det farligaste med svampar är istället att det finns många giftiga svampar. Risken att ta fel på olika svamparter utgör en betydligt större risk än radiotoxiska risker.

Är det någon skillnad på svamparna i fråga om den mängd bequerel de har i sig?

– Vi tror att det finns skillnader, men de svampprover vi fått in är torkade och artade av skolklasserna. För att verifiera den artningen behövs DNA-sekvensering vilket vi planerar att göra. Det kan alltså finnas genetiska skillnader mellan olika svamparter. Det planerar vi att följa upp i fortsatta studier.

Hur skiljer sig halten cesium åt mellan olika delar av Sverige?

– Kort sagt är det som man förväntar sig. Norrlandskusten fick ju det största nedfallet ifrån Tjernobyl på grund av bland annat vind och regn. Områden i Västmanlands, Uppsalas, Gävleborgs och Södermanlands län har fortfarande högre halter än exempelvis Skåne och västkusten där man inte fick några stora nedfall. Så vårt material representerar det ganska väl, det är inga stora överraskningar.

Vad hoppas ni att högstadieeleverna som deltagit tar med sig av massexperimentet?

– Jag hoppas ju att de känner att de har bidragit till forskning. Många tillsammans, där var och en gör en liten insats, bidrar ju till ett jättestort material som man kan göra forskning på. Elevernas insatser har betytt mycket för vårt arbete.

Läs mer:

Massexperimentet Strålande jord

Svampmackekarta Strålande jord

Anneli Björkman